Vad är okej egentligen?
Det här med sex.
Vad anses vara okej när det gäller sex egentligen? Jag menar, vad får man säga och göra?
Jag och min pojkvän har ett sunt sexliv. Vi gör det inte när någon av oss inte vill och medelmängden är väl 4ggr i veckan beroende på en massa faktorer. I själva akten är vi nog rätt så lugna. Lever inte om, provar nya saker nu och då när vi är lite nyfikna. Så då undrar jag. Vad är okej i sänghalmen?
Vad får man säga? Eller rättare sagt vad får man inte säga? Vissa saker känns uppenbara för mig att min pojkvän inte får säga. Han behöver liksom inte påpeka om min kropp ser konstig eller ful ut i någon vinkel och inte behöver han heller börja berätta om hur hans ex och han brukade göra det. Det känns som två uppenbara saker att inte berätta. Sen vet jag inte heller hur jag skulle reagera om min pojkvän helt plötsligt började snacka riktigt dirty talk a lá porrfilm. Jag tror inte jag skulle uppskatta det om jag ska vara ärlig. Det känns lite för mycket.
Vad får man inte göra då? Det här måste väl vara det svåraste just för att det är så sanslöst olika. Lite prat kan man väl stå ut med kanske, men om ens partner börjar få för sig att man börja använda piska och liknande så drar jag min gräns. Men då finns ju dessa människor som faktiskt tycker om sådant och det har jag inget emot, alla är olika men alltså hade pojkvännen kommit på att han vill hänga upp mig i kedjor som han gömt i garderoben skulle jag troligen lägga benen på ryggen och inleda ett telefonförhållande.
Min kära läsare (singular), var snäll och släng en kommentar om vad du tycker.
Väl mött.
Myt.
Är det sant att om man gör något annat medan man bajsar, exempel läser en tidning, målar, spelar quadrapop - så kan man få hemorojder?
Det känns ju lite nasty. Men sen känns det så jävla orimligt. Jag menar då är ju jag i riskzonen eftersom jag inte bara kan sitta och bajsa. Jag måste göra något och då blir det ofta en bok eller tidning. Det fungerar inte. Folk pratar om att det ska vara terapi, som att ha en stund för sig själv då man bara får vara men kära ni, tror ni på det där själva?
Jag tror inte att myten är sann, nu är den säkert det bara för att den verkar så sjukt underlig men i alla fall.
Jag tänker fortsätta bära med mig en bok in på toaletten.
Vad ni än säger.
Jag gillar att leva på gränsen.
Väl mött.
Bloggkoll.
Jag kollar igenom dem. Alla. Varenda litet blogginlägg. 78 stycken. Vem var det som saknade ett liv?
Men så fick jag en affärsidé- om bloggkoll skulle kategorisera inläggen i otrohet, jobb, humoristiska, kärlek, m.m.
Det känns så klockrent så jag funderar på att skicka ett mail till dem och ge det förslaget.
"Kära bloggkoll..."
"Administratörer av Bloggkoll, jag älskare e idé men..."
"Ärade medborgare, jag har en idé..."
"Bloggkoll borde katagolisera inläggen enligt..."
Vi får se. Om det händer så har de troligen läst detta inlägg.
På återseende.
60 mil
Den är sanslös och det enda den egentligen har som känns fint är kungabarnen. Ni förstår väl att jag ska klaga på de människor som har 08 i riktnummer och pengar uppkörda på mörkt ställe.
Jag brukar försöka vara fördomsfri när jag möter nya människor. Eller ja, jag har fördomar, bara det att jag är tyst om dem. Men när jag väl möter en stockholmare blir jag lika chockad och orolig varje gång. Chockad för hur de beter sig, och orolig över vart världen är påväg när denna art finns.
Jag tror säkert att flera stockholmare är jättetrevliga, men vad gör man med de divor som egentligen inte gör någon nytta alls utan det förpestar bara ens dag genom att prata som om du stod 7meter lägre i rang än dem och ser på dina sneakers och undrar om du tillverkat dem själv med hjälp av lite papper och tejp. Vad är grejen?
Sedan undrar de varför i princip 80% av landets befolkning har något emot dem?
Jag har fördomar, utan tvekan. Men varför måste folk envisas med att besanna dem?
Väl Mött.
Ja, absolut!
Jag är ny här och det märks på läsarantalet. Jag blev less på att inte kunna yttra mig fritt så jag startade den här lilla verksamheten. Jag kan vara den som går bakom dig, din närmaste vän eller tja - varför inte din så kallade fiende. (Fast kom igen, vem har fiender numera? Börjar bli lite uttjatat efter USA-Irak "konflikten").
Saken är i alla fall den att jag Ingen Alls. Egentligen. Nej, jag röker inte på, jag är allvarlig. DU kan inte vara arg på någon som inte är någon, egentligen. DU kan inte ta åt dig av något som Ingen säger.
Jag säger inte att det endast kommer sanning i denna blogg. Det som kommer stå är åsikter. Åsikter - Sanningar, ser ni skillnaden?
Så min kära läsare (singular) förvänta dig inte någon som helst fakta. Det finns på biblioteket - Inte här.
