Jag använder mig av Bloggkoll. Ni vet sidan där du kan välja vilka bloggar du vill hålla koll på? Det är verkligen jättepraktiskt men när man då kommer från ledighet och ska gå in och kolla så får man en ren chock. 78 inlägg. Har folk inget liv? Och det som rä ännu värre.

Jag kollar igenom dem. Alla. Varenda litet blogginlägg. 78 stycken. Vem var det som saknade ett liv?

Men så fick jag en affärsidé- om bloggkoll skulle kategorisera inläggen i otrohet, jobb, humoristiska, kärlek, m.m.
Det känns så klockrent så jag funderar på att skicka ett mail till dem och ge det förslaget.

"Kära bloggkoll..."
"Administratörer av Bloggkoll, jag älskare e idé men..."
"Ärade medborgare, jag har en idé..."
"Bloggkoll borde katagolisera inläggen enligt..."

Vi får se. Om det händer så har de troligen läst detta inlägg.

På återseende.

...söderut ligger kanske Sveriges mest otacksamma stad.

Den är sanslös och det enda den egentligen har som känns fint är kungabarnen. Ni förstår väl att jag ska klaga på de människor som har 08 i riktnummer och pengar uppkörda på mörkt ställe.

Jag brukar försöka vara fördomsfri när jag möter nya människor. Eller ja, jag har fördomar, bara det att jag är tyst om dem. Men när jag väl möter en stockholmare blir jag lika chockad och orolig varje gång. Chockad för hur de beter sig, och orolig över vart världen är påväg när denna art finns.

Jag tror säkert att flera stockholmare är jättetrevliga, men vad gör man med de divor som egentligen inte gör någon nytta alls utan det förpestar bara ens dag genom att prata som om du stod 7meter lägre i rang än dem och ser på dina sneakers och undrar om du tillverkat dem själv med hjälp av lite papper och tejp. Vad är grejen?
Sedan undrar de varför i princip 80% av landets befolkning har något emot dem?

Jag har fördomar, utan tvekan. Men varför måste folk envisas med att besanna dem?

Väl Mött.